Räven, kråkan och örnarna

I dag var det en sådan där helt underbar höstmorgon, ett par minusgrader och vindstilla. Höstfärgerna lös i all sin prakt, som finast nu när det mesta fortfarande sitter kvar på träden, och frosten gav en metallisk prägel åt landskapet.

Kvarnberget 2015-10-10

Först blev det en vandring runt Kvarnberget. En hel del småfågel visade upp sig och den tomatröda domherren förstärkte årstiden ytterligare, höst på väg mot vinter. Efter Kvarnberget blev det Hårby där en varfågel förgyllde tillvaron. Få fåglar passar så bra in i en frostnupen höstdag som varfågeln. Är som att den blir ett med landskapet. Mycket gäss fortfarande som växlade mellan Hårbyslätten och Viken, allt eftersom havsörnarna fick upp dom på vingarna.

När det var dags att avsluta för den här dagen körde jag först norrut från Hårbyparkeringen för att se den stora mängden gäss på Hårbyslätten. Direkt efter Hårby på vänster sida om vägen, 100 meter ut på ängen, fick jag se en räv som släpade på något. Snabbt stopp och upp med kikaren. Det visade sig vara en kråka den hade i munnen, den delvis rödfärgade trasan tydde på en tämligen död kråka. I kikaren får jag så se två havsörnar på marken strax bakom räven, en vuxen och en ung. Dom sträckte upp sina halsar och tittade sig förvånat omkring, ungefär som om dom undrade: ”Hallå, vad var det som hände?”

Några av de övriga kråkorna gjorde lite lama utfall mot räven. Av allt att döma hade dom fått respekt för räven och vågade inte vara allt för kaxiga. Örnarna tröttnade efter en stund på skådespelet och drog bort och ordnade till ett eget. Fick upp några tusen gäss som ljudligt begav sig tillbaka till Viken, alltid lika fascinerande att betrakta.

Med räven, f.d. kråkan och örnarna på näthinnan kände jag mig ganska nöjd med dagen.

Follow Lennart
Facebook
Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS