Den produktiva mesen, som inte var en mes

Tidig morgon vid viken (=Hjälstaviken). Väl uppe på Kvarnberget strax efter sju fick jag se något av det mäktigaste jag sett i fågelväg. 20-30 000 gäss som samtidigt lyfter och lämnar viken för dagens betesjakt. Att se denna enorma mängd gäss som samtidigt lyfter upp från sjön och drar söder/väster ut var något helt enormt. Kom mig inte för att försöka föreviga på bild, bara stod och njöt.

Något senare när jag var i nivå med viken igen var det en härlig hösthimmel. Mestadels molntäcke men med sprickor där den turkosfärgade himmelen sken igenom. Fick så tillfälle att testa mitt digitala filter, ”omvänt graduerat ND-filter”. Det ni, det går inte av för hackor. Innebär att att man kan fotografera med olika exponeringars på olika delar av bilden. Kräver stativ då flera exponeringar tas och kräver tålamod (viss fix med alla inställningar). Resultatet utföll helt klart till belåtenhet. Att annars få en korrekt exponerad himmel i kombination med en rätt exponerad förgrund är tämligen knepigt, för att inte säga omöjligt.

Ett rofyllt höstlandskap, så oändligt vackert

Lite senare kom jag till de norra delarna, nedanför norra kullen och fjärilsbacken. Där var det rejält uppbökat i marken, färskt. Förmodligen från sistlidna natt. Vildsvinen som dagtid håller till ute i vassen hade gjort sitt nattliga sök efter ätbart.

”Skyll inte på mig, jag har inget gjort. Det var de där svinen.”

Avslutar dagens rundvandring av viken med att gå längs ”Långa WWF-spången” som det heter på rapportsidan på Artportalen. Inte mycket folk idag, men skäggmesarna visade upp sig fint. Dessa så produktiva fåglar. Kan klara av tre-fyra kullar på ett år och är det ett gynnsamt år så kan till och med första kullen hinna med att reproducera sig också. Det gör att det på höstarna är ett stort antal skäggmesar i vassarna i södra viken, längs spången. Otaliga bilder publiceras i stort sett dagligen på gruppen ”Hjälstaviken” på FB. Nu blev det äntligen min tur. Det som krävdes var en ordentlig delförstorning, men där var dom. En vuxen och en yngre. Pickande efter något ätbart längs spången.

Skäggmesen är en relativt sen invandrare. Etablerade sig först som något av en karaktärsfågel vid Tåkern i Östernötland. Första gången skäggmesen rapporterade vid Hjälstaviken var 1984. Numera en väl etablerad häckare och dess ”pjingannde” läte i vassen har blivit är något som all skådare numera lyssnar efter. Efter ett gynnsamt häckningsår kan det uppträda i mångfald längs spången. För ett par år sedan så var de upp emot ett hundratal i flockarna som visade upp sig längs spången.

Låt oss se om här finns något ätbart

Men så var det där med mes. Efter diverse tvistande har man kommit fram till att skäggmesen förvånande nog troligen närmast är släkt med lärkorna. Ett tag var den placerad bland gruppen papegojnäbbar men det stämde inte det heller. Men hur som helst, det är en söt liten varelse, oavsett familjetillhörighet.

 

Räven, kråkan och örnarna

I dag var det en sådan där helt underbar höstmorgon, ett par minusgrader och vindstilla. Höstfärgerna lös i all sin prakt, som finast nu när det mesta fortfarande sitter kvar på träden, och frosten gav en metallisk prägel åt landskapet.

Kvarnberget 2015-10-10

Först blev det en vandring runt Kvarnberget. En hel del småfågel visade upp sig och den tomatröda domherren förstärkte årstiden ytterligare, höst på väg mot vinter. Efter Kvarnberget blev det Hårby där en varfågel förgyllde tillvaron. Få fåglar passar så bra in i en frostnupen höstdag som varfågeln. Är som att den blir ett med landskapet. Mycket gäss fortfarande som växlade mellan Hårbyslätten och Viken, allt eftersom havsörnarna fick upp dom på vingarna.

När det var dags att avsluta för den här dagen körde jag först norrut från Hårbyparkeringen för att se den stora mängden gäss på Hårbyslätten. Direkt efter Hårby på vänster sida om vägen, 100 meter ut på ängen, fick jag se en räv som släpade på något. Snabbt stopp och upp med kikaren. Det visade sig vara en kråka den hade i munnen, den delvis rödfärgade trasan tydde på en tämligen död kråka. I kikaren får jag så se två havsörnar på marken strax bakom räven, en vuxen och en ung. Dom sträckte upp sina halsar och tittade sig förvånat omkring, ungefär som om dom undrade: ”Hallå, vad var det som hände?”

Några av de övriga kråkorna gjorde lite lama utfall mot räven. Av allt att döma hade dom fått respekt för räven och vågade inte vara allt för kaxiga. Örnarna tröttnade efter en stund på skådespelet och drog bort och ordnade till ett eget. Fick upp några tusen gäss som ljudligt begav sig tillbaka till Viken, alltid lika fascinerande att betrakta.

Med räven, f.d. kråkan och örnarna på näthinnan kände jag mig ganska nöjd med dagen.

Hjälstaviken 2015-09-27

Fin morgon, +3 vid ankomsten 06:15. Gott om skäggmes nere vid långa spången. Från Norra kullen blev det sedan pilgrimsfalk, blå och brun kärrhök, fjäll- och ormvråk, sparvhök och några havsörnar.

Men dominanterna var förstås gässen. Runt 6:30 lyfte nog upp emot 5 000 gäss och drog syd/väst, 500-1000 tranor åkte med av bara farten. 20 minuter senare var det dags igen. Därefter infann sig som vanligt lugnet fram till 10:30-tiden när några riktigt mäktiga inflog från norr gjorde vistelsen runt Norra kullen minnesvärd.

Röda bär Hjälstaviken 2015-09-27