Svaipa Juni 2016

Svaipa bjöd på så mycket intressant förra sommaren att det blev återbesök i Juni 2016. En fjällvandring bjuder alltid på en hel del intressant. Man kan uppleva fjällen både i det lilla, en fågel, en växt eller en liten jokk, och i det stora. Storslagna vyer, mäktiga snöklädda toppar och brusande forsar.Ljungpipare 2En liten ljungpipare – i en stor fjällvärld (finns även en kärrsnäppa för den intresserade)

En fjällvandring innebär också att man får vara beredd på det mest skiftande väder. Regn blåst, snö, kyla och sol. Ibland till och med lite värme.

Sol - klart och kyla

Strålande morgon efter en kylig natt. Blev med tiden en tämligen varm dag. Ser ni båda sjöarna?

När man vaknar upp till en klarblå himmel och ett par mils spegelblankt sjösystem då är det svårt att få det så mycket bättre. Utkrupen ur sovsäcken känner man dock snabbt att det är just de noll grader som termometern visar. Istapparna längs jokken skvallrar om att det förmodligen har varit neråt minus fem eller mer på natten för att få den effekten.

Svaipa-Isjokk

Isformationerna skvallrar om nattemperaturen

Målet för den här dagen var det fågelrika myrområdet ner mot Tjålmejaure.

Tjålmejaure

Tjålmejaure – en arkipelag i norr och ett paradis för fjällfåglar

Färgkulören går fortfarande, 15 Juni, mest i brunt och ockra. Inte så länge sedan snön låg kvar även här nere. Men snart exploderar det och grönskan kommer snabbt, liksom myggen.

Tjålmejaure 2

Nere i myrlandskapet blir perspektiven lite annorlunda än trehundra höjdmeter högre upp.

Fågellivet är rikt. Både vad gäller arter och individer. Då skall man ändå ha i åtanke att enbart i Norrbottens län har fågelbeståndet minskat med uppskattningsvis 5 miljoner fåglar på 10 år. Jo ni läste rätt, 5 000 000 färre individer på 10 år. Visst, Norrbottens län är tämligen stort, men siffrorna är skrämmande.

SimsnäppepölenSmalnäbbade simsnäppans lilla pöl

Under en timma låg jag här nere och studerade smalnäbbade simsnäppan och dess parningslekar. Minst fem individer simmade fram och tillbaka och in och ut ur vassen i den långsmala lilla tjärnen/pölen. Under den timman hade jag förmånen att två gånger se deras parning/parningsförsök. Att obemärkt smyga fram, studera och sedan lika obemärkt kunna smyga därifrån känns som en fantastiskt fin naturupplevelse. Att kunna komma som betraktare, utan att störa.

Andtjärnen

Andtjärnen

I och vid en lite större tjärn fanns det ett flertal stjärtänder, hannen i praktdräkt kanske vår vackraste and, bergand, alfågel och vigg. Runt om drog vadarna omkring, enkelbeckasiner, grönbenor, rödbenor och några brushanar. Gulärlan och sävsparven, liksom en och annan lappsparv, hördes mest hela tiden från den magra buskvegetationen. Lite högre upp, där några sega fjällbjörkar lyckats slå rot, var det rödvingetrasten som dominerade ljudkulissen

Men även fina dagar har ett slut och det blir dags att dra vidare. Även fint väder har ett slut och mer gråtungt väder driver in i fjälldalen.

Gråväder

Gråvädret (stora vemodet?) rullar in

På 1000-1100 meters höjd blir det en annan fauna. Förutom ljungpiparen och kärrsnäppan är det här man hittar fjällpiparen. Betydligt mer sparsam i individantalet än den allestädes närvarande ljungpiparen. Här stryker också fjällabben fram, sökande efter föda, främst lämmel eller annan gnagare.

Fjällabb

Fjällens stråtrövare – fjällabben

Är det tunnsått med den varan blir det ingen häckning den sommaren och efter några veckor drar de vidare ut mot kusten. Fjällabben beskrivs så träffande av den svenska fältornitologins fader Erik Rosenberg som ”ett mellanting mellan falk och tärna”. Mitt i prick. Dessvärre har de tidigare stadiga 4-årscyklerna för lämmel och gnagare uteblivit i 20 års tid, med viss topp dock 2015. Så det torde bli färre och färre häckningar.

En lite vilsen jorduggla stötte jag upp när jag rundade ett fjäll. Vi såg nog lika förvånade ut båda två.

Alfågelsjö

Den delvis isfria alfågelsjön

In i en annan dalgång, på 1100 meters höjd, var det fortfarande mycket snö och is kvar. I en delvis isfri sjö låg två alfågelhannar och en alfågelhona. Här blev jag vittne till en revirstrid som fick mig att häpna. Trodde de båda hannarna skulle ta livet av varandra. Rök ihop och försvann under vattnet några sekunder. Den i underläge lyckades slita sig loss och komma upp bara för att strax bli nerdragen igen av rivalen. Detta skådespel pågick under en längre stund. Under tiden kom en fjällabb förbi. Landade på vattnet och tog sig ett bad, tittade lite på bråkstråkarna och drog vidare. När jag passerade igen två dagar senare var det bara honan och en hanne kvar i sjön. Den starke som avgick med segern.

Den långa serien av lämmelfattig år har satt sina spår även i djurlivet. En som är svårt drabbad är fjällräven. Efter att rovdjuren, främst vargen, försvunnit från fjällvärlden på 50-60-talet blev det slut på kadaver att få lite rester ifrån för fjällräven. Rödräven har också kommit upp mer och mer i fjällandskapet och i vissa områden trängt undan den mindre fjällkusinen. Fjällrävsmatning

Foderautomat för stödutfodring av fjällräv

Här uppe i närheten av alfågelsjön stötte jag också på en annan intressant skapelse. En foderautomat för stödutfodring av fjällräven. WWF driver ett stödarbete för att bevara den Svenska fjällräven och ett led i detta arbete är att stödutfodra. Ett annat är en viss skyddsjakt på rödräven, kanske i dessa trakter mest för att skydda fjällgåsen som i närheten har den enda kvarvarande häckningsplatsen i landet, men också som skydd för fjällräven.

Mer om fjällrävenprojektet och WWFs fadderverksamhet kan ni läsa om här. Där finns även denna lilla film om fjällräven.

Som sagt, inte mycket färgprakt vid den här tiden. Men långt upp, kan det ändå komma små inslag som glatt lyser upp tillvaron en gråtung fjälldag.

Mossbeväxt jokk 2

Grön mossa lyser upp det annars gråvita landskapet. Gör dock stenarna i jokken tämligen hala, se upp!

Man slutar aldrig att imponeras och fascineras av den växtkraft som finns uppe på fjället. Snön har knappt hunnit tina bort, temperaturen är inte mycket att skryta med, ändå kommer de första tecknen på en annalkande sommar fram.

PurpurbräckaPurpurbräcka

FjällsmörblommaFjällsmörblomma

Svaipa fågelskyddsområde, där den här vandringen gjordes, har uppkallats av det dominerande fjället Svaipa. Här finns förstås också basen för Svaipa sameby. Bästa sättet att komma in i området är att ta båttaxi från Adolfsström till det väglösa Bäverholmen, med Bäverholmens Värdshus.  Vad kan då passa bättra än att avsluta med en bild där båttaxin just åker tillbaka mot Bäverholmen (efter avleverans av undertecknad) med det ståtliga Svaipa i bakgrunden. Observera nysnön där uppe på toppen som föll sistlidna natt.Bäverholmen2Hej då Svaipa, vi ses 2017!

Follow Lennart
Facebook
Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.