Natur och motions-/idrottsintresse har alltid funnits där. Genom åren har jag lyckats klara av några Lidingölopp, Stockholm Marathon, Vätternrundor och Vasalopp, på såväl skidor som cykel.
Från slutet av 60-talet och 15 år framåt var fotografering en viktig del av livet. Fjällvandring var “livet” under många år. Från 1968 till 1996 blev det årliga fjällturer, ibland ett par tre. Höstvandringen i Sjaunja -76 gav oförglömliga minnen/vyer och några vinterturer gav en ny dimension till begreppet fjälltur. Fågelskådning på tämligen amatörmässig nivå var också ett viktigt inslag. Tänk ungdomens orrspel på den frostklädda myren nere vid Davidstorpasjön. Underbart!
Så tog familjelivet överhand och blev det primära, och bra var väl det. Kan nu se tillbaka på mer än 35-års äktenskap, tack Maria, och tre underbara barn som alla etablerat sig i yrkeslivet. Vad mer kan man begära som förälder? När nu barnbarnen kommer det ena efter det andra förgylls tillvaron ytterligare. Livet har varit gott. En väl genomgången och renoverad sommarstuga uppe i Bjuröfjärden i Västerbotten ger förutsättningar för att livet skall kunna fortsätta att vara gott ett tag till. Kom väl till pass när pensionsåldern var nådd i april 2018.
Så nu har man omorientera sig lite. Vad gör jag nu? Har blivit lite tillbaka till rötterna. Tog upp fågelskådandet för åtta-tio år sedan som ett sätt att åter komma ut i naturen. Comeback som fjällvandrare efter många år sommaren 2015, och tillbaka på turskidorna några år senare, underbart. Med lite Olympus-utrustning söker jag mig nu också in i den digitala fotovärlden, mycket att lära. Några hundra meter ifrån vår lägenhet här i Minneberg ligger kajaken redo för turer runt om i Stockholm och Mälaren.
Fram till 2018 arbetade jag som Projektledare inom IT branschen, men nu är arbetslivet ett minne blott, ej saknat, och jag kan, äntligen, fokusera på livets väsentligheter.
