Vildmarken inpå knutarna

Follow Lennart
Facebook
Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Stockholm är en fantastisk stad med all sin närnatur i form av parker, skogsområden och, inte minst, vatten. Om man vidgar perspektivet bara en liten bit ut ifrån centrum så förstärks intrycket av Stockholm som en naturnära storstad. Bara 20-talet kilometer från centrala Stockholm finns vildmarken, i det här fallet i form av Tyresta nationalpark. Ett stycke vildmark men ändå så nära. Tyresta avsattes som nationalpark för att bevara det urskogsbetonade området med ett djur-, fågel- och växtliv som blir allt mer sällsynt.

tyresta-20160917-07

Man förväntar sig nästan att en liten tomte ett troll skall kika fram bakom en sten eller stubbe

Att ha förmånen att ha detta så väl bevarade område inom SL-turlistans sträckning känns ganska fantastiskt. Brandbergen förknippar vi normalt inte med skog, sjöar, fåglar och djur, men faktum är att det är bara några kilometer mellan dessa totala kontraster.

tyresta-20160917-06

Några kilometers bort från förorternas höghusområden

En strålande fin September-lördag är området ett populärt utflyktsmål för Stockholmarna. Längs de väl utmärkta lederna möter och passerar man hela tiden folk. Ofta familjer med små barn, så underbart att dom får möjlighet att uppleva den här naturen. Grupper med barn och ledare flockas runt de fina rast- och grillplatserna. Men om man bara viker av ett par hundra meter från lederna så tar skogen över. Ofta en totalt tystnad, då och då avbruten av en mesflock dom drar förbi. Större hackspetten hörs från sina smedjor mest överallt och spillkråkans omisskännliga rop hörs vida omkring.

tyresta-20160917-01

Här får naturen sköta sig själv

Artrikedomen bland fåglarna är sällan speciellt stor i en sådan här biotop. Men ger man sig bara tid, stannar upp, lyssnar och betraktar så finns dom där. Nötväckan, rödhaken, gärdsmygen och en och annan nötskrika. En sparvhök susar förbi inne skogen. Det hörs mest som ett svisch när den plötsligt upptäcker mig och snabbt kastar åt sidan och försvinner bort runt bergknallen.

Naturen i Tyresta är inte bara vild i form av väl bevarad urskog. Den är också vild rent geografiskt. Bergigt, höga stup, en och annan sjö insprängd i landskapet. När man ser detta fantastiskt natursköna, och vilda, landskap är det svårt att förstå att Sergels torg bara är 20 km bort.

tyresta-20160917-03

Stensjön en solig, varm och vindstilla Septemberdag

tyresta-20160917-04

Södertörn i all sin prakt

Längs vattendragen ser man också spår av bäver. Överallt nere vid det strömmande vattnet ses bäverfällda träd. För inte så länge sedan ett unikt inslag i faunan. Nu räcker det med att ta en kvällspromenad runt Kungsholmen för att stöta på denna gigant till gnagare. Dom har gjort som vi människor, flyttat in från landet till storstaden.

tyresta-20160917-08

Bäverfällorna kantar vattendragen

Sommaren 1999 utbröt en kraftig skogsbrand i området. När elden väl var tämjd hade 450 ha slukats av elden. Med tanke på mitt besök i Hälleskogsbrännan för några veckor sedan var det nu dubbelt intressant att se dessa områden som för 17 år sedan slukades av elden. Vad händer med ett område som får klara sig på egen hand efter en brand och hur ser det ut 17 år senare jämfört med två år senare, som jag ju nu har i färskt minne?

tyresta-20160917-02

Hit men inte längre! Några torräkor förbrända av elden vittnar om gränsen mot den bevarade skogen. Gränsen är skarp. Brunnit eller inte brunnit, något mellanting finns inte.

Här ser man fortfarande en hel del torrakor som stoiskt har stått emot stormar och årstidsväxlingar. Men merparten av de brända träden ligger ner, förr eller senare faller de offer för vädrets makter. De sönderbrända rötterna och den bortbrända undervegetationen ger träden ingen möjlighet att fortsätta en upprättstående tillvaro. Det är bara att vika sig för krafterna, lägga sig ner för att så småningom bli övervuxna, förmultna och på så sätt ge kraft till kommande generationer skog.

Det är alltså så här det kommer att se ut uppe i Hälleskogsbrännan om 15-talet år. Klipphällar fortfarande kala efter det att branden slukat det mesta i sin väg. I sänkor där vattnet kan stanna upp har växtligheten återvänt.

tyresta-20160917-09

Det gamla och förbrända kämpar för att stå kvar. Runt om växer sig björk- och aspbeståndet allt högre.

Man förstår att ett på det här sättet bevarat brandområde är värt att besöka med regelbundenhet. Nästa gång kommer det inte att se lika dant ut, det är en ständig förändringsprocess som pågår. Nästa gång området kan upplevas på det här sättet, det är 17 år efter nästa skogsbrand.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.