Vårdagbok från skäret – 12 april 2019

Follow Lennart
Facebook
Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Det blev sångsvanen! Knipan verkar hålla sig kvar söderöver ett tag till. Men det blev i alla fall min “dark horse” som invigde fjärdens första öppna vatten. En underbar vårvinterdag med klarblå himmel, vindstilla och upp emot 6 plusgrader mitt på dagen kröntes av ett sångsvanspar ute vid råken.

“Visst hänger vi ihop igen i år också?” “Jodå, same procedure as last year.”

Sångsvanen är onekligen en ödesmarksfågel.  På 40-talet instiftades Muddus Nationalpark mycket på grund av att här fanns häckande sångsvan. På den tiden var det enbart ett fåtal häckande par i landet. Merparten på ödsliga lapplandsmyran och så ett par på Store Mosse, Kävsjön, i Småland. Sedan några år häckar sångsvanen vid Isbladskärret på Djurgården! Varje vår samlas det tusentals sångsvanar först vid Tysslingen i Närke och lite senare vid Umeälvsdeltat utanför Umeå. Vid Gärde igår och i förrgår var det kanske 250 sångsvanar.

Sångsvanen är en en av vinnarna när det gäller fåglar de senaste decennierna. I huvudsak är det stora fåglar som haft en positiv utveckling. Sångsvan, trana (nytt rekord, 27 000 vid Hornborgasjön för någon vecka sedan), grågås som nu börjar tränga tillbaka kanadagåsen här upp i fjärden och, inte minst, den vitkindade gåsen. På höstarna kan den senare ses i 10-20 000 talet vid Hjälstaviken.

Idag var det också en riktigt härlig vårdag. Solen flödade över fjärden och kvicksilvret kröp upp till åtminstone 5 plusgrader. Det översta snölagret tinade upp och för första gången klarade kängorna av att göra ordentliga avtryck i snön. Bofinken besökte inte bara  matningen, dess karakteristiska och kraftfulla sång hördes från flertalet håll på ön. Herr och fru domherre, de uppträder som regel alltid i par (lever i livslånga förhållanden), hittade fram till matningen tillsammans med en allt större mängd bofinkar. Nu verkar den senare ansamlas här i trakten så det är nog dags för en tidig morgon ute vid fyren. Bergfinken väntar jag däremot fortfarande på.

Dessvärre är fågelmatningen placerad precis under en av Skärets holkar och denna holk verkar av allt att döma redan vara inmutad av en blåmes. Och vilken ilsken rackare! Under en lång stund for den som en raket runt matningen och jagade bort såväl domherrar, bofinkar som talgoxar. Alla större än den själv. Men efter ett tag verkade den ha förbrukat sin krafter. Domherrar, bofinkar och talgoxar återvände till matning och den stackars ilskna blåmesen satt förmodligen och pustade ut på någon gren en bit bort. Men det blev ju ett bra träningspass!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.