Fin septembermorgon med vindstilla, sol och 8-9 plus. Gick igenom lite skogspartier här i Minnebergsområdet. Nu var det bra fart på nötskrikorna, efter att ha varit till synes förvunna ett par månader fanns de nu överallt. En ung sparhök visade upp sig liksom en 6-8 grönsiskor.
Morgondaggen hängde envist kvar i det så smått gulnade lövverket.
Ekar, dessa underbart vackra träd. Utstrålar historia såväl som en kamp för överlevnaden. Hur många gånger har jag inte stått vid en månghundraårig ek och tänkt: ”Undra hur det såg ut här när den här eken bara var ett litet skott. Tänk att för en stund få uppleva den tiden och den miljön.”
I jämförelse, så har man ju en väldigt slät, och av tiden opåverkad, utsida.

Kommentarstest