Vårdag. Efter några fina vårveckor i mars bjöd påsken på ruskväder. Stormen Dave fick det att tjuta runt knutarna på 23:an. Regnet böts av med snöblandat som fick marken nere vid borden/bänkarna att färgas vit under nära timmar. Bakslag. Alltid lika frustrerande och alltid lika förutsägbart. Spelar ingen roll hur många år man blir, frustrationen och besvikelsen över bakslagen blir alltid lika stor. Inte ens 70+ hjälper upp.
Åttonde april! Minst en månad till där bakslagen kommer att avlösa varandra. Alltid med samma besvikelse som följd. Nordisk vår, en årstid som prövar ditt tålamod!
Snart tre månader med 24×7 skötsel av M. Blir emellanåt vansinnigt less på tillvaron. Vad är det här för liv? Men för att livet skall förändras vad krävs då? Förbjiudna tankar.
Min livlina nu är Valrborgsveckan, tre veckor kvar. Då blir det, om inget oförutsett inträffar, avlösning en vecka! L, och T, kommer hem en vecka från Bangkok för att ta emot lägenheten som de haft uthyrd. Hemflytt et par veckor därefter. U kommer ner från Kyrkdal så då räknar jag med att får den bästa vård man kan tänka.
För min del blir det några dyrbara dagar på Skäret. Ställa i ordning inför sommaren och sommargästerna. Vet ju inte alls när jag kan komma upp igen. Sommarveckor på Skäret med barn och barnbarn är ju tyvärr bara att glömma.
Viktigt för mig senaste månaderna har varit min träning. Kommit igång igen bra efter dvalan runt årsskiftet. Ett par pass Kungsholmen-Ulvsundasjön runt har det blivit nu mot slutet. Har känts bra. Men backintervallerna på Margretelundvägen i onsdags, en vecka sedan, knäckte vänster knä. Besök hos naprapaten i fredags, långfredag!, med snabb förbättring som resultat. Dessvärre har inget mer hänt efter de första dagarnas tillfrisknade. Fortfarande öm baksida knä och senorna vid sidan av knävecket. Tänker ta en kort joggingtur i morgon så jag kan ge ordentlig feedback vid återbesöket hos naprapaten på fredag.