Sommaren har varit bra tycker många, varmt och sol. Sommaren har varit katastrof tycker andra, främst i Spanien och Frankrike där skogsbränder tenderar att förgöra enorma landområden och med 100-tusentals människor evakuerade från sina hem. Från sina rötter och sin trygghet.
Vart är vi på väg frågar man sig i ”På spåret”? Och vart är vi egentligen på väg? En värld allt mer styr av despoter med sikte på envåldshärskning. En värld allt mer i brand ur flera perspektiv. Explicita bränder i form av brinnande skogar och jordbruksområden. Bränder framkallade av vapenmakt, missiler, robotar mm. Bränder inte fullt lika synliga, men minst lika farliga. Bränder som tenderar att undergräva och förgöra den demokrati som gett oss såväl trygghet som stabilitet.
Man blir trött, ledsen och uppgiven. Men med barn och barnbarn får man inte ge upp. Val om en dryg månad. Mycket tår på spel. Pressfrihet, miljö, rättsväsende, den lilla, hårt strävande människan. Känns som att vi rusar i högsta fart mot ett stup men utan att någon vågar dra i nödbromsen. Vi såg/vet vad som hände på 1930-talet. Finns så många likheter i dag men tyvärr förskräcker inte historien människan längre.
I en mindre värld, mitt hem, mitt liv och min familj känns hopar sig också orosmolnen. Har vi, förmodligen, firat sista julen tillsammans hela familjen? Förmodligen. M’s försämrade hälsa bara senaste två veckorna gör att närmsta tiden känns väldigt tung. Kraftigt försämrad aptit med ökad trötthet och sovtid ger ett entydigt svar i kombinationen med den lista av diagnoser som föreligger. Detta är den oundvikliga utvecklingen under patientens sista veckor. Hur långt är ”sist”? Två veckor? Fem veckor? Tolv veckor? Den närmsta tiden får utvisa vad ”sista veckor” innebär för vår familj. Känner dock trygghet i att vi är alla förberedda. Det som kommer att ske kommer inte att komma som en blixt från en klar himmel. Men hur det verkligen kommer att bli, kännas och upplevas vet vi ingenting om förrän det är dags. Efteråt kommer vi att kunna säga ”jaha, det var så det blev”.
40+ fina år tillsammans, tre underbara barn och sju härliga barnbarn. Livet har varit generöst mot oss. Nu är det bar att kostar, även om man vill förskjuta tanken, vi tillhör den generation som står näst i tur att ta det sista, eller det nästa, steget. Hur det blir är för evigt höjt i ett dovt dunkel.