1000 Öars kryssning – Natur och Kultur

Stockholm har en fantastisk skärgård, inte bara sett ur Svensk perspektiv men även internationellt. 30 000 öar, från tätbebyggda sommarparadis via urskogbeklädda klippöar, som fristad för uv och örn, till kala, rundslipade skär längst ut i havsbandet. 1000 Öars kryssning bjuder på allt det här, på mindre än 12 timmar. När man för en gångs skull tillbringar Juli hemma i Stockholm, vad passade väl bättre då än att vi vid vårt 33-års jubileum jag och Maria gjorde denna kryssning.

1000 Öar - Waxholm IIIa

Waxholm III, vår värd för dagen

Avgång från Nybrokajen och via Skurusundet ut i södra skärgården. Första anhalten var Kymmendö. August Strindbergs förlaga till Hemsöborna. Här hyrde han en sommar en skrivarstuga för en krona per dygn. När boken sedermera publicerats var varken han eller hans släktingar välkomna till ön. Så på 50-talet insåg man att det var en turistattraktion man hade där, lika med inkomstkälla. Då var allt förlåtet och hans släktingar återigen välkomna.

1000 Öar - Kymmendö2b

Strindbergs skrivarstuga, den med två skorstenar. Bakom skymtar huvudbyggnaden där Madam Flod och Carlsson poserade efter bröllopet.

Naturen runt om växlade mellan åkerbruk och naturskog.

1000 Öar - Kymmendö3

1000 Öar - Kymmendö2

1000-Öar-Kymmendö-1b

Sommar, Kymmendö och en och annan segelbåt

En heldagstur kräver mat. Riktigt god sådan, med dryck, intogs i båtens matsal.

1000 Öar - Matsal

Den relativt enkla, men goda, lunchbuffén blev ett intressant fotomotiv för alla utländska deltagare. Nöjde mig med en mer diskret bild

Så vidare ut mot det yttersta kustbandet, mot Bullerö. Mest känt för Bruno Liljefors och hans verksamhet där ute i början av 1900-talet. Därefter köpt av Torsten Kreuger. Många celebriteter har passerat revy. På Liljefors tid var det Carl Larsson, Albert Engström och Anders Zorn. Under Kreuger eran var det Charlie Chaplin, Mary Pickford och Douglas Fairbanks bl a.

1000-Öar-BulleröBrunoLiljefors1c

Bruno Liljefors jaktstuga. Numera museum.

Naturen på Bullerö och skären och kobbarna runt om andas Bruno Liljefors. Det var här han studerade, och målade, örnens jakt på ejdern, rävjakten en vinterdag m.m.

1000-Öar-Bullerö1b

Lite vind ger liv åt havet och kärvheten längst ut i kustbandet förstärks

1000-Öar-Bullerö2b

En natur som andas Liljefors

1000 Öar - Bullerö4

Enbären börjar så smått knoppas

Det var den kulturella och naturorienterare av turen. Stockholms skärgård vid förra sekelskotet. Strindberg och Liljefors. Men nu har vi passerat ett sekelskifte till och dessutom ett millenieskiftet. Stockholm, Europas snabbast växande huvudstad, innebär att det finns idag en annan dimension av skärgården också. Nöjesliv, båtliv och flärd. Kontrasten när man kommer till Sandhamn efter Kymmendö och Bullerö är dramatisk. Samma skärgård?

1000 Öar - Sandhamn1

Sandhamn, ett segelparadis för Stockholmare (med lite tjockare plånbok)

1000 Öar - Sandhamn2

Kontrasten mot Kymmendö och Bullerö är slående. Samma skärgård, men skilda världar.

Så går kryssningen vidare in mot den inre skärgården, via Waxholm, tillbaka till Nybrokajen. En underbar kryssning är över, med mycket historia, med mycket kontraster. Kan starkt rekommenderas. Läs mera här.

Follow Lennart
Facebook
Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Ett oförglömligt strömmingsfiske

Strömmingsfiske har i alla år, sedan 40-talet, varit en viktig ingrediens i livet på Erikskär, vår sommarstuga uppe vid Bjurön i Västerbotten. Kantor Palle Öhmark, min svärfar, etablerade tidigt detta som ett av de viktigare inslagen i tillvaron. Sedan storfångsten en midsommar i början av 70-talet har det blivit lite av en legend. Var det ett halv ton dom fick? Eller 800 kg? Eller rent av ett ton? Eller var det två?!? Med åren har av någon anledning den uppskattade fångsten blivit allt större. Normal inflation eller?

Under sina år på skäret var Palles flitigaste vapendragare med lagn och sköt Sven och Gösta. Bröderna Broman var betydligt yngre förmågor, men som medlemmar i Lövångers kyrkokör, ledd av Palle, blev de tidigt hans bundsförvanter.

Jag fick tyvärr aldrig förmånen att träffa min svärfar. Han gick ur tiden ett antal år före jag träffade Maria. Men som en länk under 35 år har jag haft Sven och Gösta. Under många år var sikfisket på hösten en höjdpunkt och varje gång fick man ta del av ett antal anekdoter från kantorns tid. Ovärderligt. Även när anekdoterna drogs för femtioelfte gången var de lika härliga att höra.

Åren går och även de som i slutet av 40-talet/början av 50-talet var unga grabbar blir till åren. Nu är åren väldigt många, 85 respektive 82. Men dom är inte gamla, bara många år!

Man inser att den tid vi har här på jorden inte är oändlig. Så midsommar 2016 bestämde jag att jag måste få till ett strömmingsfiske till med bröderna Broman.

Bröderna hämtar2

Bröderna kommer och hämtar upp

Sköten i båten2

Skötarna tas ner i båten

Mot grundet2

Mot grundet!

Sköten löper ut 3

Sköten löper ut fint i det spegelblanka vattnet

Sköten löper ut 4

”Jo, nog ser det bra ut alltid”. Roddare Gösta inspekterar.

Stilla bottenhav 2

Det är inte varje sommar man får uppleva en sådan här kväll. Att dessutom uppleva den i goda vänners lag gör den magisk.

Sköten lagd 2

Sköten lagd. Sven inspekterar nöjt.

När vi lägger så lägger vi normalt ”krona”. Det innebär en sköt som stänge, fångar upp strömmingen, och en sköt som krona runt änden från grunden. Tanken är att oavsett riktning så skall en hel del strömming fastna ute i kronan. Om man är mer säker på hur strömmingen går, fiskar oftare än vart femte år, kan man lägga krok. Stänge som avslutas i en krok.

Full fart skall det vara 2

Sven drar med illa dold förtjusning på 20-hästarn hemåt

Bröder i samspråk 3

Kanske det viktigaste av allt. Samvaron och samtalen efteråt. Med en och annan anekdot förstås . . .

Hur fisket gick? Nja, vi är ju alla tre av den uppfattningen att man inte skall brandskatta naturen allt för hårt på dess tillgångar, om det inte gäller blåbär eller lingon förstås. Så vi nöjde oss med en halv hink. Men det räckte gott till en underbar midsommarhallstring på Erikskär.

Men en oförglömlig fisketur blev det i alla fall, det allra viktigaste och finaste minnet!

Follow Lennart
Facebook
Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Räven, kråkan och örnarna

I dag var det en sådan där helt underbar höstmorgon, ett par minusgrader och vindstilla. Höstfärgerna lös i all sin prakt, som finast nu när det mesta fortfarande sitter kvar på träden, och frosten gav en metallisk prägel åt landskapet.

Kvarnberget 2015-10-10

Först blev det en vandring runt Kvarnberget. En hel del småfågel visade upp sig och den tomatröda domherren förstärkte årstiden ytterligare, höst på väg mot vinter. Efter Kvarnberget blev det Hårby där en varfågel förgyllde tillvaron. Få fåglar passar så bra in i en frostnupen höstdag som varfågeln. Är som att den blir ett med landskapet. Mycket gäss fortfarande som växlade mellan Hårbyslätten och Viken, allt eftersom havsörnarna fick upp dom på vingarna.

När det var dags att avsluta för den här dagen körde jag först norrut från Hårbyparkeringen för att se den stora mängden gäss på Hårbyslätten. Direkt efter Hårby på vänster sida om vägen, 100 meter ut på ängen, fick jag se en räv som släpade på något. Snabbt stopp och upp med kikaren. Det visade sig vara en kråka den hade i munnen, den delvis rödfärgade trasan tydde på en tämligen död kråka. I kikaren får jag så se två havsörnar på marken strax bakom räven, en vuxen och en ung. Dom sträckte upp sina halsar och tittade sig förvånat omkring, ungefär som om dom undrade: ”Hallå, vad var det som hände?”

Några av de övriga kråkorna gjorde lite lama utfall mot räven. Av allt att döma hade dom fått respekt för räven och vågade inte vara allt för kaxiga. Örnarna tröttnade efter en stund på skådespelet och drog bort och ordnade till ett eget. Fick upp några tusen gäss som ljudligt begav sig tillbaka till Viken, alltid lika fascinerande att betrakta.

Med räven, f.d. kråkan och örnarna på näthinnan kände jag mig ganska nöjd med dagen.

Follow Lennart
Facebook
Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Hjälstaviken 2015-09-27

Fin morgon, +3 vid ankomsten 06:15. Gott om skäggmes nere vid långa spången. Från Norra kullen blev det sedan pilgrimsfalk, blå och brun kärrhök, fjäll- och ormvråk, sparvhök och några havsörnar.

Men dominanterna var förstås gässen. Runt 6:30 lyfte nog upp emot 5 000 gäss och drog syd/väst, 500-1000 tranor åkte med av bara farten. 20 minuter senare var det dags igen. Därefter infann sig som vanligt lugnet fram till 10:30-tiden när några riktigt mäktiga inflog från norr gjorde vistelsen runt Norra kullen minnesvärd.

Röda bär Hjälstaviken 2015-09-27

Follow Lennart
Facebook
Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Minneberg en septembermorgon

Fin septembermorgon med vindstilla, sol och 8-9 plus. Gick igenom lite skogspartier här i Minnebergsområdet. Nu var det bra fart på nötskrikorna, efter att ha varit till synes förvunna ett par månader fanns de nu överallt. En ung sparhök visade upp sig liksom en 6-8 grönsiskor.

Morgondaggen hängde envist kvar i det så smått gulnade lövverket.

Höstlöv Minneberg

Ekar, dessa underbart vackra träd. Utstrålar historia såväl som en kamp för överlevnaden. Hur många gånger har jag inte stått vid en månghundraårig ek och tänkt: ”Undra hur det såg ut här när den här eken bara var ett litet skott. Tänk att för en stund få uppleva den tiden och den miljön.”Ek i Minneberg 2015-09-20 I jämförelse, så har man ju en väldigt slät, och av tiden opåverkad, utsida.Ekdetalj i Minneberg 2015-09-20

 

Follow Lennart
Facebook
Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Runt Lillsjön

Söndagspromenad runt Lillsjön. Sensommaren hänger sig envist kvar, även om ett och annat träd skvallrar om att hösten trots allt är i antågande. Skäggdopping, vigg, sothöna, knipa och gräsand finns kvar.

Hägern doldes bra i den spretiga omgivningen. Kraftig delförstoring av originalet tyder på riktigt bra optik.

Lillsjön 2015-09-13

Follow Lennart
Facebook
Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Välja kamera

Efter många års bortvaro från fotograferandets värld, förutom lite dokumentation av sommarstugerenovering och en och annan mobil-bild från familjeaktiviteter, bestämde jag mig för att köpa min första riktiga digitalkamera. En ny värld skulle öppna sig jämfört med gamla tiders snålande på antalet bilder, Ectachrome HighSpeed/Kodachrome var ju inte så billigt per ruta, dessutom tillkom kostnad för ramar + magasin.

En av anledningarna att det dröjt med detta beslut har helt enkelt varit att jag bedömt digitalkameror, i för mig acceptabel prisklass, som alldeles för dåliga. Om jag istället fotograferade en rulle med min gamla analoga Canon och beställde bilderna även på CD, blev det en helt annan nivå på kvaliteten. Detta var dock lite kostsamt och utnyttjades sparsamt. Nu verkar dock digitalkamerorna hyfsat ha kommit ikapp dom gamla analoga även i rimliga prisklasser.

Men var börja när man skall välja kamera? Vad vill jag fotografera/dokumentera? När och var kommer jag att använda den? Frågorna var många.

Efter att analyserat hur jag tror jag kommer att använda kameran bestämde jag mig för en liten smidig kompaktkamera med hög bildkvalitet. Skall gå att stoppa i fickan och inte kännas som en extra tyngd vid fjällvandring/fågelskådning t ex. Dessutom enkel att ta med vid resor. Samtidigt något med kvalitet, som gör att man kan satsa på lite mer halvseriös bildtagning i alla fall.

SonyFodral

En kamera bör man förvara säkert – i ett fodral.

SonyRen

I fodralet så gömmer sig en Sony CyberShot DSC-RX100 III. Ingen märkvärdig zoom, motsvarande brännvidd på 24-70 mm i fullformat. Men en hel del godis finns där, såsom:

  • 20,1 megapixel CMOS-sensor
  • Möjlighet att fotografera i RAW
  • Ljuskänsligt, 1.8-2.8, objektiv från Zeiss som kanske är det bästa med kameran

Dessutom har den inbyggd blixt, inbyggd elektronisk sökare och vikbar 3″ skärm. Slutartid 4-1/2000 sek och ljuskänslighet (ISO) 125-12800.

Än så länge håller jag mest på att förstå mig på kameran, men i takt med att hösten kommer hoppas jag att fotograferandet skall komma igång.

Svartåmynningen Sädesfält 2

Follow Lennart
Facebook
Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Tömt föräldrahemmet

Nu har det gått åtta månader sedan vår far gick bort. Först var det fyra månader med känslomässigt avsked i form av genomgång och sortering av alla minnen och det som betyder något för mig och min syster. Därefter tog så nästa vid, att tömma och sälja Långgatan 18. Mer som ett normalt projekt, något som skall genomföras och som man mot slutet bara önskar skall vara över, och nu är slutet nära. Huset helt tömt och den 1 september lämnas nycklarna över till nya ägarna.

Så efter 56 år går en epok i graven. Inte så mycket man kan spara med tanke på utrymme. Men ett minne får leva kvar en tid i alla fall, förhoppningsvis, och det är den praktfulla krukväxten från vardagsrummet.

Krukväxt Nässjö

Follow Lennart
Facebook
Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS