Vildmarken inpå knutarna

Stockholm är en fantastisk stad med all sin närnatur i form av parker, skogsområden och, inte minst, vatten. Om man vidgar perspektivet bara en liten bit ut ifrån centrum så förstärks intrycket av Stockholm som en naturnära storstad. Bara 20-talet kilometer från centrala Stockholm finns vildmarken, i det här fallet i form av Tyresta nationalpark. Ett stycke vildmark men ändå så nära. Tyresta avsattes som nationalpark för att bevara det urskogsbetonade området med ett djur-, fågel- och växtliv som blir allt mer sällsynt.

tyresta-20160917-07

Man förväntar sig nästan att en liten tomte ett troll skall kika fram bakom en sten eller stubbe

Att ha förmånen att ha detta så väl bevarade område inom SL-turlistans sträckning känns ganska fantastiskt. Brandbergen förknippar vi normalt inte med skog, sjöar, fåglar och djur, men faktum är att det är bara några kilometer mellan dessa totala kontraster.

tyresta-20160917-06

Några kilometers bort från förorternas höghusområden

En strålande fin September-lördag är området ett populärt utflyktsmål för Stockholmarna. Längs de väl utmärkta lederna möter och passerar man hela tiden folk. Ofta familjer med små barn, så underbart att dom får möjlighet att uppleva den här naturen. Grupper med barn och ledare flockas runt de fina rast- och grillplatserna. Men om man bara viker av ett par hundra meter från lederna så tar skogen över. Ofta en totalt tystnad, då och då avbruten av en mesflock dom drar förbi. Större hackspetten hörs från sina smedjor mest överallt och spillkråkans omisskännliga rop hörs vida omkring.

tyresta-20160917-01

Här får naturen sköta sig själv

Artrikedomen bland fåglarna är sällan speciellt stor i en sådan här biotop. Men ger man sig bara tid, stannar upp, lyssnar och betraktar så finns dom där. Nötväckan, rödhaken, gärdsmygen och en och annan nötskrika. En sparvhök susar förbi inne skogen. Det hörs mest som ett svisch när den plötsligt upptäcker mig och snabbt kastar åt sidan och försvinner bort runt bergknallen.

Naturen i Tyresta är inte bara vild i form av väl bevarad urskog. Den är också vild rent geografiskt. Bergigt, höga stup, en och annan sjö insprängd i landskapet. När man ser detta fantastiskt natursköna, och vilda, landskap är det svårt att förstå att Sergels torg bara är 20 km bort.

tyresta-20160917-03

Stensjön en solig, varm och vindstilla Septemberdag

tyresta-20160917-04

Södertörn i all sin prakt

Längs vattendragen ser man också spår av bäver. Överallt nere vid det strömmande vattnet ses bäverfällda träd. För inte så länge sedan ett unikt inslag i faunan. Nu räcker det med att ta en kvällspromenad runt Kungsholmen för att stöta på denna gigant till gnagare. Dom har gjort som vi människor, flyttat in från landet till storstaden.

tyresta-20160917-08

Bäverfällorna kantar vattendragen

Sommaren 1999 utbröt en kraftig skogsbrand i området. När elden väl var tämjd hade 450 ha slukats av elden. Med tanke på mitt besök i Hälleskogsbrännan för några veckor sedan var det nu dubbelt intressant att se dessa områden som för 17 år sedan slukades av elden. Vad händer med ett område som får klara sig på egen hand efter en brand och hur ser det ut 17 år senare jämfört med två år senare, som jag ju nu har i färskt minne?

tyresta-20160917-02

Hit men inte längre! Några torräkor förbrända av elden vittnar om gränsen mot den bevarade skogen. Gränsen är skarp. Brunnit eller inte brunnit, något mellanting finns inte.

Här ser man fortfarande en hel del torrakor som stoiskt har stått emot stormar och årstidsväxlingar. Men merparten av de brända träden ligger ner, förr eller senare faller de offer för vädrets makter. De sönderbrända rötterna och den bortbrända undervegetationen ger träden ingen möjlighet att fortsätta en upprättstående tillvaro. Det är bara att vika sig för krafterna, lägga sig ner för att så småningom bli övervuxna, förmultna och på så sätt ge kraft till kommande generationer skog.

Det är alltså så här det kommer att se ut uppe i Hälleskogsbrännan om 15-talet år. Klipphällar fortfarande kala efter det att branden slukat det mesta i sin väg. I sänkor där vattnet kan stanna upp har växtligheten återvänt.

tyresta-20160917-09

Det gamla och förbrända kämpar för att stå kvar. Runt om växer sig björk- och aspbeståndet allt högre.

Man förstår att ett på det här sättet bevarat brandområde är värt att besöka med regelbundenhet. Nästa gång kommer det inte att se lika dant ut, det är en ständig förändringsprocess som pågår. Nästa gång området kan upplevas på det här sättet, det är 17 år efter nästa skogsbrand.

Follow Lennart
Facebook

Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Hälleskogsbrännan – Den genomskinliga skogen

Klockan är strax efter fyra på morgonen. På det gamla hygget står trädskeletten på parad för den annalkande gryningen. Än så länge ses den bara som en ljusnande rand österut. Gårdagens tämligen kraftiga vind har bytts till total stiltje, det är alldeles ljudlöst. Men även med lite vind hade det varit tyst. Här finns inga löv. Här finns inga barr. Dom slukades alla av elden den torra och varma sommaren 2014. Jag befinner mig mitt i Hälleskogsbrännan, det Naturreservat som inrättades som en följd av den enorma skogsbranden. Det som började med en gnista från en skogsmaskin 31 Juli och var under kontroll först den 11 Augusti. Då var 13 800 hektar skog helt eller delvis bränd.

En parad av skelett hälsar gryningen välkommen. Månen i nedan utgör nu enda dekorationen.

Någon timma senare. Solen börjar precis krypa över horisonten. Runt om hör jag den tretåiga hackspettens trummande. Men som den gjort ute på Bjurön under flertalet år så gäckar den mig fortfarande visuellt. Det pågår kanske femton minuter, därefter är det slut på trummandet. En spillkråka hörs längre bort. Men mer och mer jag slås av det extrema i naturbilden. Den genomskinliga skogen! Jag går i ganska tät skog, av stammarna att döma. Men hela tiden ser man genom skogen. Inga barr, inga löv som skymmer.

Hälleskog-Morgon2

 

De första solstrålarna bryter igenom den glesa trädridån och månen byts ut mot modernare företeelser..

Vägen jag går på är säkrad. Det vill säga träden närmast vägen har fällts för att inte falla ut över vägen. För falla kommer dom alla att göra, förr eller senare. Rötterna är förbrända. Så är också den stabiliserande markvegetationen. Berg i dagen och kala stenar/klippor lyser överallt. Det är bara en tidsfråga innan träden kommer att falla. Klarar dom höstens stormar? Nästa års oväder? Dom kan se till synes stabila ut, men tittar man längst ner mot marken förstår man att det är en tidsfråga innan dom faller.

Hälleskog-Sten och Stam1

Berg i dagen, kala stenar och vindfällor. Träd som till slut tappat allt markfäste.

Förutom att naturen blir extremt svårvandrar utanför vägarna så skapas det mängder av stilleben. Kala stenar/hällar, rotvältor och bränd bark/näver.

Hälleskog-Sten och Stam2

Vindfällor och kala stenpartier skapar ett extremt, och svårgånget, landskap.

Den genomskinliga skogen blir alltmer uppenbar. Hela tiden, tät skog men full sikt rakt igenom.

Hälleskog-Sten och Stam4

En naken skog – en naken naturHälleskog-Sten och Stam3Med en garvad struktur. Ibland påminner trädens bark/näver mest om den gamla vindpappen man hittar när man renoverar panelen på en stuga från 40-talet

Men mitt i hopplösheten så lyser marken helt plötsligt alldeles grön och fräsch. Mossan har återhämtat sig i vattenhålet, men den sotiga trädroten klarar inte längre av att tillgodogöra sig något av detta.

Hälleskog-Sten och Stam5

Naturen återhämtar sig. Nytt liv spirar på många ställen och tidiga växter har redan etablerat sig och når redan ansenlig höjd.

Hälleskog-Sten och Stam6

Så länge det finns liv – finns det hopp

Branden drabbade inte bara skogspartier med skogsbestånd. Även områden som redan var avverkade föll givetvis offer de också.

Hälleskog-Totempole

Likt en totempåle reser sig den gamla högstubben ute på hygget. Skulpterad av det brinnande infernot. Värmen var på vissa ställen så hög att den smälte glas, såsom rutorna till den skogsmaskin som orsakade infernot.

Här ute på det gamla hygget ser man också väldigt tydligt hur branden drabbat träden. Några meter upp ser stammen ganska opåverkad ut, men längst ner, bränd in på kärnan.

Hälleskog-Totempole2

Vad händer nästa storm?

Hälleskog-Totempole3

Hit men inte längre. Men skadan är så klart redan skedd. Klarar förmodligen inte nästa storm.

Ute på hygget blir bilderna än mer extrema. Markvegetationen är bortbränd och de kvarlämnade stubbarna numera helt förkolnande. Likt bläckfiskar breder de ut sig över de kalbrända stenpartierna.

Hälleskog-Bläckfisk

En skogsbrandens bläckfisk breder ut sig på de kalbrända stenpartierna.

Tillbaka  in i skogen blir det åter en påminnelse om den genomskinliga skogen. Men i vindfällorna och riset börjar livet spira. Typiska fåglar som återkommit är rödhaken, gärdsmygen och järnsparven. Runt om ser jag bivråkar, en ormvråk och en tornfalk som fångar och kalasar på en kopparorm. En varfågel förstärker det ödesmättade landskapet.

Men livet börjar återkomma. Runt om börjar sly och gräs frodas. Tidiga örter blommar i lila, gult och rött.

Hälleskog-NyGräs

Ny, frodig grönska i skarp kontrast mot de brända, dödad trädstammarna

I utkanten av brandområdet blandas de kvarstående bevisen på brandes härjningar med opåverkad natur. Ibland med nya försåt på tillväxt.

Hälleskog-Flugsvamp

Stubben vittnar om naturens förgörande kraft. Flugsvampen lockar med ytterligare av den varan.

Några meter därifrån är naturen opåverkad av skogsbranden. Den lilla bäcken kilar nerför sin fåra precis som tidigare.

Hälleskog-Bäcken1

Så smått går det mot kväll och mörkret faller. Men temat för dagen, den genomskinliga skogen gör sig påmind även i skymningen. Så skall alla dessa träd sakta men säkert falla ner, överväxas av gräs och mossa, förmultna och bli till näring för kommande generationer skog. Hur kommer det att se ut här om 5 år? Om 10, 15 eller 20 år? Längre än så sträcker sig inte mina förhoppningar om återbesök av naturlig skäl. Men jag ser fram emot de kommande mötena med den genomskinliga skogen.

Hälleskog-Skymning1

Fortfarande så ståndaktigt raka, men med förbrända rötter och avbränd markvegetation. Vilka av er står fortfarande upprätta nästa gång vi ses?

Follow Lennart
Facebook

Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Augusti 2016 – Kontraster

Sedan flera år har vi vant oss vid att augusti bjuder på det bästa sommarvädret. Minns den iskalla Midsommaren 2014 som förbyttes till ett värmerekordens augusti. Men årets augustiväder har så här långt bjudit på en stark kontrast mot senaste åren. Höstkänslan infann sig redan första augustiveckan. Lite kyligt på morgonen, mulet och grått och termometern orkade knappast över 15 grader. När fina dagar kommit har de som regel resulterat i mörka moln och åsk-/regnskurar framåt eftermiddagen/kvällen. Stora kontraster mot vad vi vant oss vid.

Minneberg - Kontraster

Kontraster i Minneberg 19 augusti

Med det väder som vi nu haft har det också bjudits på kontraster mer direkt. Ena delen av vyn vi ser är kraftigt solbelyst och ljus, strax bredvid är det gråsvarta åsk-/regnmolnen dominerande och vi får en helt annat bild av landskapet.

Nu ser vi med spänning fram emot vad september kommer att bjuda på.

Follow Lennart
Facebook

Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

1000 Öars kryssning – Natur och Kultur

Stockholm har en fantastisk skärgård, inte bara sett ur Svensk perspektiv men även internationellt. 30 000 öar, från tätbebyggda sommarparadis via urskogbeklädda klippöar, som fristad för uv och örn, till kala, rundslipade skär längst ut i havsbandet. 1000 Öars kryssning bjuder på allt det här, på mindre än 12 timmar. När man för en gångs skull tillbringar Juli hemma i Stockholm, vad passade väl bättre då än att vi vid vårt 33-års jubileum jag och Maria gjorde denna kryssning.

1000 Öar - Waxholm IIIa

Waxholm III, vår värd för dagen

Avgång från Nybrokajen och via Skurusundet ut i södra skärgården. Första anhalten var Kymmendö. August Strindbergs förlaga till Hemsöborna. Här hyrde han en sommar en skrivarstuga för en krona per dygn. När boken sedermera publicerats var varken han eller hans släktingar välkomna till ön. Så på 50-talet insåg man att det var en turistattraktion man hade där, lika med inkomstkälla. Då var allt förlåtet och hans släktingar återigen välkomna.

1000 Öar - Kymmendö2b

Strindbergs skrivarstuga, den med två skorstenar. Bakom skymtar huvudbyggnaden där Madam Flod och Carlsson poserade efter bröllopet.

Naturen runt om växlade mellan åkerbruk och naturskog.

1000 Öar - Kymmendö3

1000 Öar - Kymmendö2

1000-Öar-Kymmendö-1b

Sommar, Kymmendö och en och annan segelbåt

En heldagstur kräver mat. Riktigt god sådan, med dryck, intogs i båtens matsal.

1000 Öar - Matsal

Den relativt enkla, men goda, lunchbuffén blev ett intressant fotomotiv för alla utländska deltagare. Nöjde mig med en mer diskret bild

Så vidare ut mot det yttersta kustbandet, mot Bullerö. Mest känt för Bruno Liljefors och hans verksamhet där ute i början av 1900-talet. Därefter köpt av Torsten Kreuger. Många celebriteter har passerat revy. På Liljefors tid var det Carl Larsson, Albert Engström och Anders Zorn. Under Kreuger eran var det Charlie Chaplin, Mary Pickford och Douglas Fairbanks bl a.

1000-Öar-BulleröBrunoLiljefors1c

Bruno Liljefors jaktstuga. Numera museum.

Naturen på Bullerö och skären och kobbarna runt om andas Bruno Liljefors. Det var här han studerade, och målade, örnens jakt på ejdern, rävjakten en vinterdag m.m.

1000-Öar-Bullerö1b

Lite vind ger liv åt havet och kärvheten längst ut i kustbandet förstärks

1000-Öar-Bullerö2b

En natur som andas Liljefors

1000 Öar - Bullerö4

Enbären börjar så smått knoppas

Det var den kulturella och naturorienterare av turen. Stockholms skärgård vid förra sekelskotet. Strindberg och Liljefors. Men nu har vi passerat ett sekelskifte till och dessutom ett millenieskiftet. Stockholm, Europas snabbast växande huvudstad, innebär att det finns idag en annan dimension av skärgården också. Nöjesliv, båtliv och flärd. Kontrasten när man kommer till Sandhamn efter Kymmendö och Bullerö är dramatisk. Samma skärgård?

1000 Öar - Sandhamn1

Sandhamn, ett segelparadis för Stockholmare (med lite tjockare plånbok)

1000 Öar - Sandhamn2

Kontrasten mot Kymmendö och Bullerö är slående. Samma skärgård, men skilda världar.

Så går kryssningen vidare in mot den inre skärgården, via Waxholm, tillbaka till Nybrokajen. En underbar kryssning är över, med mycket historia, med mycket kontraster. Kan starkt rekommenderas. Läs mera här.

Follow Lennart
Facebook

Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Ett oförglömligt strömmingsfiske

Strömmingsfiske har i alla år, sedan 40-talet, varit en viktig ingrediens i livet på Erikskär, vår sommarstuga uppe vid Bjurön i Västerbotten. Kantor Palle Öhmark, min svärfar, etablerade tidigt detta som ett av de viktigare inslagen i tillvaron. Sedan storfångsten en midsommar i början av 70-talet har det blivit lite av en legend. Var det ett halv ton dom fick? Eller 800 kg? Eller rent av ett ton? Eller var det två?!? Med åren har av någon anledning den uppskattade fångsten blivit allt större. Normal inflation eller?

Under sina år på skäret var Palles flitigaste vapendragare med lagn och sköt Sven och Gösta. Bröderna Broman var betydligt yngre förmågor, men som medlemmar i Lövångers kyrkokör, ledd av Palle, blev de tidigt hans bundsförvanter.

Jag fick tyvärr aldrig förmånen att träffa min svärfar. Han gick ur tiden ett antal år före jag träffade Maria. Men som en länk under 35 år har jag haft Sven och Gösta. Under många år var sikfisket på hösten en höjdpunkt och varje gång fick man ta del av ett antal anekdoter från kantorns tid. Ovärderligt. Även när anekdoterna drogs för femtioelfte gången var de lika härliga att höra.

Åren går och även de som i slutet av 40-talet/början av 50-talet var unga grabbar blir till åren. Nu är åren väldigt många, 85 respektive 82. Men dom är inte gamla, bara många år!

Man inser att den tid vi har här på jorden inte är oändlig. Så midsommar 2016 bestämde jag att jag måste få till ett strömmingsfiske till med bröderna Broman.

Bröderna hämtar2

Bröderna kommer och hämtar upp

Sköten i båten2

Skötarna tas ner i båten

Mot grundet2

Mot grundet!

Sköten löper ut 3

Sköten löper ut fint i det spegelblanka vattnet

Sköten löper ut 4

“Jo, nog ser det bra ut alltid”. Roddare Gösta inspekterar.

Stilla bottenhav 2

Det är inte varje sommar man får uppleva en sådan här kväll. Att dessutom uppleva den i goda vänners lag gör den magisk.

Sköten lagd 2

Sköten lagd. Sven inspekterar nöjt.

När vi lägger så lägger vi normalt “krona”. Det innebär en sköt som stänge, fångar upp strömmingen, och en sköt som krona runt änden från grunden. Tanken är att oavsett riktning så skall en hel del strömming fastna ute i kronan. Om man är mer säker på hur strömmingen går, fiskar oftare än vart femte år, kan man lägga krok. Stänge som avslutas i en krok.

Full fart skall det vara 2

Sven drar med illa dold förtjusning på 20-hästarn hemåt

Bröder i samspråk 3

Kanske det viktigaste av allt. Samvaron och samtalen efteråt. Med en och annan anekdot förstås . . .

Hur fisket gick? Nja, vi är ju alla tre av den uppfattningen att man inte skall brandskatta naturen allt för hårt på dess tillgångar, om det inte gäller blåbär eller lingon förstås. Så vi nöjde oss med en halv hink. Men det räckte gott till en underbar midsommarhallstring på Erikskär.

Men en oförglömlig fisketur blev det i alla fall, det allra viktigaste och finaste minnet!

Follow Lennart
Facebook

Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Räven, kråkan och örnarna

I dag var det en sådan där helt underbar höstmorgon, ett par minusgrader och vindstilla. Höstfärgerna lös i all sin prakt, som finast nu när det mesta fortfarande sitter kvar på träden, och frosten gav en metallisk prägel åt landskapet.

Kvarnberget 2015-10-10

Först blev det en vandring runt Kvarnberget. En hel del småfågel visade upp sig och den tomatröda domherren förstärkte årstiden ytterligare, höst på väg mot vinter. Efter Kvarnberget blev det Hårby där en varfågel förgyllde tillvaron. Få fåglar passar så bra in i en frostnupen höstdag som varfågeln. Är som att den blir ett med landskapet. Mycket gäss fortfarande som växlade mellan Hårbyslätten och Viken, allt eftersom havsörnarna fick upp dom på vingarna.

När det var dags att avsluta för den här dagen körde jag först norrut från Hårbyparkeringen för att se den stora mängden gäss på Hårbyslätten. Direkt efter Hårby på vänster sida om vägen, 100 meter ut på ängen, fick jag se en räv som släpade på något. Snabbt stopp och upp med kikaren. Det visade sig vara en kråka den hade i munnen, den delvis rödfärgade trasan tydde på en tämligen död kråka. I kikaren får jag så se två havsörnar på marken strax bakom räven, en vuxen och en ung. Dom sträckte upp sina halsar och tittade sig förvånat omkring, ungefär som om dom undrade: “Hallå, vad var det som hände?”

Några av de övriga kråkorna gjorde lite lama utfall mot räven. Av allt att döma hade dom fått respekt för räven och vågade inte vara allt för kaxiga. Örnarna tröttnade efter en stund på skådespelet och drog bort och ordnade till ett eget. Fick upp några tusen gäss som ljudligt begav sig tillbaka till Viken, alltid lika fascinerande att betrakta.

Med räven, f.d. kråkan och örnarna på näthinnan kände jag mig ganska nöjd med dagen.

Follow Lennart
Facebook

Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Hjälstaviken 2015-09-27

Fin morgon, +3 vid ankomsten 06:15. Gott om skäggmes nere vid långa spången. Från Norra kullen blev det sedan pilgrimsfalk, blå och brun kärrhök, fjäll- och ormvråk, sparvhök och några havsörnar.

Men dominanterna var förstås gässen. Runt 6:30 lyfte nog upp emot 5 000 gäss och drog syd/väst, 500-1000 tranor åkte med av bara farten. 20 minuter senare var det dags igen. Därefter infann sig som vanligt lugnet fram till 10:30-tiden när några riktigt mäktiga inflog från norr gjorde vistelsen runt Norra kullen minnesvärd.

Röda bär Hjälstaviken 2015-09-27

Follow Lennart
Facebook

Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Minneberg en septembermorgon

Fin septembermorgon med vindstilla, sol och 8-9 plus. Gick igenom lite skogspartier här i Minnebergsområdet. Nu var det bra fart på nötskrikorna, efter att ha varit till synes förvunna ett par månader fanns de nu överallt. En ung sparhök visade upp sig liksom en 6-8 grönsiskor.

Morgondaggen hängde envist kvar i det så smått gulnade lövverket.

Höstlöv Minneberg

Ekar, dessa underbart vackra träd. Utstrålar historia såväl som en kamp för överlevnaden. Hur många gånger har jag inte stått vid en månghundraårig ek och tänkt: “Undra hur det såg ut här när den här eken bara var ett litet skott. Tänk att för en stund få uppleva den tiden och den miljön.”Ek i Minneberg 2015-09-20 I jämförelse, så har man ju en väldigt slät, och av tiden opåverkad, utsida.Ekdetalj i Minneberg 2015-09-20

 

Follow Lennart
Facebook

Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Runt Lillsjön

Söndagspromenad runt Lillsjön. Sensommaren hänger sig envist kvar, även om ett och annat träd skvallrar om att hösten trots allt är i antågande. Skäggdopping, vigg, sothöna, knipa och gräsand finns kvar.

Hägern doldes bra i den spretiga omgivningen. Kraftig delförstoring av originalet tyder på riktigt bra optik.

Lillsjön 2015-09-13

Follow Lennart
Facebook

Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS

Välja kamera

Efter många års bortvaro från fotograferandets värld, förutom lite dokumentation av sommarstugerenovering och en och annan mobil-bild från familjeaktiviteter, bestämde jag mig för att köpa min första riktiga digitalkamera. En ny värld skulle öppna sig jämfört med gamla tiders snålande på antalet bilder, Ectachrome HighSpeed/Kodachrome var ju inte så billigt per ruta, dessutom tillkom kostnad för ramar + magasin.

En av anledningarna att det dröjt med detta beslut har helt enkelt varit att jag bedömt digitalkameror, i för mig acceptabel prisklass, som alldeles för dåliga. Om jag istället fotograferade en rulle med min gamla analoga Canon och beställde bilderna även på CD, blev det en helt annan nivå på kvaliteten. Detta var dock lite kostsamt och utnyttjades sparsamt. Nu verkar dock digitalkamerorna hyfsat ha kommit ikapp dom gamla analoga även i rimliga prisklasser.

Men var börja när man skall välja kamera? Vad vill jag fotografera/dokumentera? När och var kommer jag att använda den? Frågorna var många.

Efter att analyserat hur jag tror jag kommer att använda kameran bestämde jag mig för en liten smidig kompaktkamera med hög bildkvalitet. Skall gå att stoppa i fickan och inte kännas som en extra tyngd vid fjällvandring/fågelskådning t ex. Dessutom enkel att ta med vid resor. Samtidigt något med kvalitet, som gör att man kan satsa på lite mer halvseriös bildtagning i alla fall.

SonyFodral

En kamera bör man förvara säkert – i ett fodral.

SonyRen

I fodralet så gömmer sig en Sony CyberShot DSC-RX100 III. Ingen märkvärdig zoom, motsvarande brännvidd på 24-70 mm i fullformat. Men en hel del godis finns där, såsom:

  • 20,1 megapixel CMOS-sensor
  • Möjlighet att fotografera i RAW
  • Ljuskänsligt, 1.8-2.8, objektiv från Zeiss som kanske är det bästa med kameran

Dessutom har den inbyggd blixt, inbyggd elektronisk sökare och vikbar 3″ skärm. Slutartid 4-1/2000 sek och ljuskänslighet (ISO) 125-12800.

Än så länge håller jag mest på att förstå mig på kameran, men i takt med att hösten kommer hoppas jag att fotograferandet skall komma igång.

Svartåmynningen Sädesfält 2

Follow Lennart
Facebook

Lennart Öhmark on Instagram
Follow by Email
Follow by RSS